Svenska FN-förbundets seminarium om Afghanistan den 2 november. Krister Bringéus, Linda Nordin Thorslund, Helené Lackenbauer

Den naiva afghanistanpolitiken

                       Svenska FN-förbundets Afghanistan seminarium, den 2 november, 2010.
Från vänster: Krister Bringéus, Linda Nordin Thorslund, Helené Lackenbauer


Svensk alliansfrihet och neutralitet är en tom fras.
Ove Bring, professor i internationell rätt, har sagt att det enda som återstår av alliansfriheten är att vi inte är med i Nato. Men hur ser verkligheten ut? Vet man ens vad man håller på med?

Mycket har klarnat efter ett frukostseminarium den 2 november, anordnat av Svenska FN-förbundet. Linda Nordin Thorslund, Generalsekreterare för Svenska FN-förbundet, var moderator.

Det har skrivits en artikel mer i nyhetsform om samma seminarium eller läs en ännu kortare version. Den är korrekt i sak. Men jag tycker att det är viktigt att få en inblick i vad som egentligen pågår.

De hade bjudit in två ”experter”, ambassadör Krister Bringéus som är civil samordnare i Mazar-i-Sharif, norra Afghanistan, och Helene Lackenbauer, nu verksam på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Bringéus ser närmast ut som en brittisk officer från 1940-talet. Hans syn på utrikespolitiken är lika förlegad. Man hade trott att det hade gått i graven med kolonialismens död.

Enligt Bringéus, övergår Sverige till något militärt tillbakadragande 2012, och det är tänkt att övergå till civil ledning år 2014. Detta är inget nytt från svensk sida. Han pratade om ”Camp Northern Light” utanför Mazar där de jobbar med säkerhet, bistånd och samhällsstyre. Vi fick höra många fina uttryck som ”comprehensive Swedish approach”. Det är lustigt att man får ta till engelska termer. Lite enklare betyder det samverkan mellan militära och civila operationer.

Bringéus använde ordet ockupation ett flertal gånger. Hans framtidsanalys är att det blir en intressant diskussion runt regionalt bistånd när vi går mot transition, ett till fint ord, alltså överlämnandet till afghanerna.

Det är anmärkningsvärt att representanter från Svenska Afghanistankommittén (SAK) var så inställsamma när de ställde frågor. Till deras försvar bör det poängteras att en av personerna från SAK verkade kritisk eftersom panelen sammankopplade militär närvaro med civil samverkan. Detta är viktigt eftersom den förre TV 4-medarbetaren Lasse Bengtsson, numera informationssamordnare på SAK, har sagt att de klarat sig utan militär i 28 år.

Lackenbauer är förvånad och känner inte igen sig i debatten i Sverige, varken från fakta eller av egna erfarenheter, efter hela 1 års vistelse i Afghanistan. Det var fint sagt av henne att vi har glömt varför vi är i Afghanistan. Syftet har varit att stödja staten Afghanistan, och främja demokrati. Hon berättade om där svenskarna är, ”rysskullen”, och att befolkningen i området har en mycket svår situation. Sverige gör inte egna operationer. ”After action review” visar på att det görs ansvarsfulla operationer. United Nations Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA) skall koordinera med Nato. De gör också något fint som heter ”OMLT – ”Learning by doing”, för att lära afghanerna på plats.

Lackenbauer måste vara en av de mest naiva och minst kunniga personer jag någonsin hört tala om Afghanistan. Både hon och Bringéus sade att de inte är experter på Afghanistan. Det märks. Lackenbauer uttalade sig plumpt ett flertal gånger. Hon är nog inte särskilt medveten om reaktionerna hon får med ständigt okunniga uttalanden. Hon sade ”som i bibelns tid” ett flertal gånger. Man måste komma ihåg att Afghanistan såg mycket annorlunda ut för bara 50-60 år sedan.

Bringéus erkände i alla fall att Talibanerna stöds i stor utsträckning av Pakistan. Man kan ha mer respekt för hans militära ståndpunkt. Han var också tydlig med vilka intressen som vi bör ha i Afghanistan. Det är viktigt för honom att Sverige visar klart och tydligt med flaggan när bistånd ges. Vi konkurrerar med turkarna. Turkarna är tydligen bättre på PR i samband med bistånd. Han använde ordet prestige. Det är ändå imponerande att han inte skäms. Vad är nästa steg? Skall biståndsorganisationer, militär och PR-företag samarbeta?

Désirée Pethrus Engström, riksdagsledamot för Kristdemokraterna ställde en fråga om Pakistan och kringliggande länder, religionen och om de olika folkslagen. Bra fråga. Hon fick inget svar. Det beror självklart på att panelen inte hade kunskap om afghansk historia och antropologi.

Nu fick jag möjligheten att ställa min fråga. Bringéus, som verkade vara den mer kunniga av de två, hade hunnit gå. Annars hade han fått samma fråga. Lackenbauer hade sagt, ”Sverige har ju inte geopolitiska intressen”. Därför frågade jag lite naivt, men det måste väl betyda att andra har det. Hon låtsades om att inte förstå den enkla frågan. Till slut kom det fram. Hon berättade om de stora geopolitiska intressena, gasledningar hit och dit mot turkfolken i centralasien och Litium. Naturtillgångar är ett faktum. Det är glädjande att hon var ärlig. Hon kunde inte svara på frågan om stödet från Pakistan, wahabister från Saudiarabien, det amerikanska stödjet för Mujahedin – Talibanernas föregångare, neokonservativa intressen, om de tidigare afghanska krigen och ”Det Stora Spelet”, den politiska maktkampen mellan britterna och ryssarna.

Det är synd att folk som dem skall få dessa höga positioner och bli inbjudna på seminarier som ”experter”. De hade varit mer trovärdiga om de hade läst Wikipedia innan seminariet. En amerikansk man kritiserade Svenska FN-förbundet om varför de har detta seminarium. Han menade att Sverige springer amerikas ärenden. Nu verkade han lite väl radikal. Men det är vanligt med seminarier där panelen tycker ungefär likadant.

En kvinna från SAK kom fram till mig efter seminariet. Hon kände exakt likadant. Synd att den stora massan bara sitter och lyssnar.

Sammanfattningsvis var det bland de pinsammaste seminarierna.

Vi får tacka Svenska FN-förbundet för deras engagemang och Alexander Gabelic förhållningssätt skiljer sig inte nämnvärt från min.

Däremot kan jag hålla med flera av de andra som var irriterade över avsaknaden av en kritisk röst i panelen. Det blir liksom en möjlighet att sprida propaganda.

Sverige är ett litet land som har gjort mer än vad man kan önska. Det är dags att prata klarspråk. Sverige är inte i Afghanistan för att främja kvinnors rättigheter. Demokrati måste komma underifrån. Många länder i världen har brist på demokrati. Afghanistan är inte unikt. Skall man prata om behandlingen av kvinnor är Kongo ett bra exempel på ett land där situationen för kvinnor är minst lika illa. Det handlar om prestige och militär erfarenhet för Sveriges del. Det går inte att att göra saker i smyg hur länge som helst. Sanningen kommer fram till slut. Det gäller att inte lura allmänheten.

Den svenska närvaron i Afghanistan är ytterst farlig. Afghanistan skiljer sig också från Irak. Pashtunerna kan inte jämföras med Sunniterna i Irak. De kommer inte att ge upp så himla lätt. Svenska soldater är säkert både professionella och engagerade. Men det finns ingen som sitter på en militär lösning. Historien har visat att landets konflikter stärks av utländsk militär närvaro.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s