Kristdemokratins framtid

Det är kul att observera och granska världen. Men tiden att ta ställning är kommen. Dags att bli aktiv. Som socialkonservativ har jag insett att störst nytta kan göras inom Kristdemokratiska Ungdomsförbundet där man finner en kulturkonservatism utan en högfärdig moraliserande värdekonservatism. Det enda hållbara är ett samhälle byggt nedifrån, som Edmund Burke sade, ”frihet under ansvar”.

Svensk politik kan bli komplicerad med så många partier. Jag kan hålla med olika partier i sakfrågor. Solidaritet är viktigt för mig. Därför har jag egentligen svårare för renodlad Liberalism än Socialism, där man i alla fall insett att vi människor är flockdjur beroende av varandra för trygghet och överlevnad. Här skiljer man åt mellan begreppen individ och person. Världen är mer än bara politik och ekonomi.

Eftersom det var uteslutet med socialismens utopiska och överteoretiska lösningar där allt naturligt och beprövat ses som konstruerat, fanns det bara borgerliga alternativ. Däremot är jag för en välfärdsstat, och det skall ej förglömmas att den har sitt ursprung i borgerligheten, järnkansler Bismarck i Tyskland och liberale Beveridge i England. Det svenska folkhemmet är en idé av den gamle högermannen Rudolf Kjellén. Men den socialistiska tolkningen är att bekämpa rikedom och inte låta människor blomma ut. Här finns det en brist i den svenska skolans historieundervisning om hur Sverige formades innan 1930-talet. Medborgare är varken tjänare till staten eller kapitalet. Sociologer bör söka problemen i det civila samhället.

Valet inom partipolitiken var mellan Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. Centerpartiet har tappat sin ideologiska kompass och blivit ett nyliberalt parti under Maud Olofssons ledning. Det är kört om man tror sig kunna locka till sig fler nya väljare med en verklighetsfrånvänd människosyn nära nattväktarstaten där nästan inga krav skall ställas på medmänniskor. Sociologen Hans L Zetterberg har skrivit följande: ”Nyliberalism är näringslivets och marknadsekonomins ideologi, men den ger dålig vägledning till mycket som politiker sysslar med – domstolar, socialbyråer, universitet, arméförband, kanske även konstmuseer.

2008 års finanskris är ett tecken på att socialt ansvar grundat i ett etiskt kulturarv behövs för en fungerande marknadsekonomi. Allt löses inte med ideologi, men politiken följer inte heller naturvetenskapens lagar. En god politiker visar handlingskraft och ledarskap, som bottnar i en realistisk verklighetsuppfattning.

Kristdemokraterna har inte velat eller kunnat realisera principprogrammet antaget 2001, som kommer klart närmast Konservatismen, av dagens riksdagspartier. Jag välkomnar att svensk Kristdemokrati närmat sig de kontinentaleuropeiska systerpartierna. Det är närmare den tyska socialläran, än den amerikanska skolan. Här finner vi många godbitar, som subsidiaritetsprincipen, idéen om personalism och människans ofullkomlighet, naturrätten, förnekandet av absoluta sanningar och politikens gränser, ett stärkt civilsamhälle mellan individen och staten, en balans mellan rättigheter och skyldigheter, samt till skillnad från nyliberalerna fackets medverkan i socialpolitiken, dock fristående från partipolitik.

Moderaternas vänstersväng är reell. Man är numera ett marknadsliberalt parti med få konservativa inslag. Det är inte endast en PR-kupp av Per Schlingmann. De kan ge skenet av att vara avideologiserade. I vilket fall som helst är dagens Moderater vänster om Center – och Folkpartiet i ett flertal frågor.

Många gammalmoderata kärnväljare har varit lojala mot partiet men de bör kika på Kristdemokraterna. Alliansen har behövt vara enad för att mota bort Socialdemokratin som hade kunnat göra ännu mer skada. Anders Björck (M) har angripit de Nya Moderaterna med att säga att högerflanket har öppnats upp. Det är där Kristdemokraterna har sin möjlighet. Anders Björck borde gå med i Kristdemokraterna. Man behöver heller inte oroa sig för att förknippas med Sverigedemokrater i integrationspolitiken då deras väljare står närmare Socialdemokratins folkhemsromantiker. Det enda tecknet på konservatism inom Moderaterna är att man gör försiktiga förändringar.

Kristdemokraterna måste bli bäst på att vara socialkonservativa och avstå frestelsen att samlas med resten i den trånga socialliberala mitten. Det finns en risk att man blir sämst på att vara socialliberala. Man måste våga ta kampen med Moderaterna. En god alliansvän kan och bör utmana.

Center – och Folkpartiet har olika ursprung. Men de har närmat sig varandra så pass mycket att de kan kan lika gärna slå ihop sig till ett parti, som deras ungdomsförbund föreslagit. Det räcker med en tydlig liberal och konservativ borgerlighet. Liberaler och konservativa har inte debatterat tillräckligt inbördes när det funnits ett gemensamt socialistiskt motstånd.

Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyma proklamerade ”historiens slut”, efter Berlinmurens fall 1989. Han har omvärderat sina åsikter sedan dess. Herbert Tingsten trodde det redan på 1960-talet. Det har visat sig att båda hade fel.

Framtidens unga ledare är varken Maria Wetterstrands ”Den Nya Gröna Vågen”, eller hos karriäristen som påstår annat, Miljöpartisten som kunde varit vänsterpartist, Gustav Fridolin. Han är en populist som står långt ut till vänster inom Miljöpartiet. Annars är hållbar utveckling en viktig konservativ idé och där har Centerpartiet tappat mycket.

Nostalgivänsterns företrädare har inte heller något att komma med. De stänger sig mot omvärlden, ställer krav på andra men inte sig själva och är strukturkonservativa dogmatiker. För övrigt har jag träffat på en sådan äldre elitistisk person i svenskt föreningsliv som missbrukat sin position och frotterat sig i dessa instängda kretsar under en mycket lång tid. Det var en av de hemskaste upplevelser jag någonsin haft. En intern process bör få ha sin gång och av respekt för medlemmar och personens höga ålder har jag undvikit att avslöja missförhållandena offentligt. Men mitt beslut kan ändras beroende på vad som sker. Det är därför jag skev dikten ”ett etiskt dilemma”, vilket kan handla både om den lilla och stora världens diktatorer.

Mitt politiska intresse och viljan att bli involverad härrör delvis från att ha sett maktmissbruk och hänsynslöshet mot medmänniskor. Jag har alltid sagt ifrån och det är något jag kommer att fortsätta med. En enskild person kan inte förändra allt. Men lite kan göras och här vill jag se större fokus på medborgarnas skyldigheter och det personliga ansvaret. Det känns befriande att följa sin övertygelse.

Jag brinner för rättvisa, vilket ej är liktydigt med att den är lika överallt, utan den bygger på hävden. Seder och bruk kan alltså inte exporteras hur som helst med vår globala solidaritetspolitik. Det är ännu värre med ideologier. Tanzania är ett känt exempel där man gjort ett misslyckat försökt att pådyvla ett samhällssystem och en ekonomisk modell som till och med Kina lämnat till stora delar. Kollektiva förändringar och omvälvande social ingenjörskonst beaktar sällan oförutsedda händelser i en komplex värld.

Det är främst hos vänstern man finner faran för nationalism, eftersom människor lätt blir små offer stoppade i olika bekvämliga fack. De samhällsomstörtande och revolutionära neo-jakobinska idéerna är direkt skadliga, det senare även utrikespolitiskt, eftersom många neokonservativa var tidigare trotskister.

Socialdemokratins vurmande för makarna Myrdal skrämmer mig. Deras rashygieniska doktriner är ett bra exempel på vad kollektivistiska lösningar kan ställa till med. Detta förespråkades i deras bok ”Kris i befolkningsfrågan”. Jag har personligen bevittnat denna vedervärdiga människosyn i stängda rum bland Socialdemokrater av den äldre skolan. Till skillnad från den instängda vänsterorienterade kultureliten är konservativa sanna kosmpoliter. Det är därför jag, under 2006, som ordförande för ”The International Society” i The Royal Agricultural College, Cirencester, skapade mottot (översatt till svenska): ”Var stolt över den du är, men respektera andra.”

Framtiden ligger inte heller i utopiska visioner från anarkoliberaler eller nyliberaler som Johan Norberg. Vi lever varken i dåtiden eller framtiden, utan mitt i historien.

Unga kan vara intresserade av global solidaritet men det blir löjligt att sammankoppla allt med miljön. Detta har jag själv erfarit i många seminarier, av att ha lyssnat på skojare som Svante Axelsson, Generalsekretare för Naturskyddsföreningen, uppenbarligen en starkt rödfärgad organisation, vilket även Joakim Sonnegård har förstått. De kanske lurar gemene man men är man lite kunnig om ideologier, är det lätt att se igenom vad de har för agenda. Seriösa klimatforskare som Lennart Bengtsson tar lite plats i miljödebatten.

Människor är enklare än vad skrivbordsanalytiker tror. Man söker trygghet och vill det bästa för sina nära och kära. I min erfarenhet från föreningsliv och tankesmedjor är unga lika mycket, om inte mer intresserade av lag och ordning, situationen för studenter, jobbpolitiken och bostadsmarknaden.

Socialdemokratins tid är förbi. Med valet av ny partiledare, gråsossen Håkan Juholt, kan man vara säker att partiet kommer att ligga runt 20 % valet 2014, och troligtvis ännu lägre 2018. Socialdemokraterna har helt enkelt inte funnit lösningar till vardagens problem.

Det är inte bara i det vänstervridna Sverige som tonläget ändrats. Nykonservatismen är på frammarsch i hela Europa. Man finner konservativa tendenser bland sena 80-talister. Men allt är inte frid och fröjd. Ett litet parti har inte råd att splittras och ledande Kristdemokrater måste inse vart partiet hör hemma. Kristdemokraterna behöver flytta fram sina positioner och man måste göra klart för medborgarna att man är ett icke-konfessionellt parti. Det är en sak att blanda politik och religion, och en annan att respektera att västerländsk civilisation har sin värdegrund i humanismen, där Kristendomen självklart ingår. Kristdemokraterna måste våga kalla sig för konservativa. Det är bra att framtidsgruppen insåg Göran Hägglunds popularitet, inte endast bland de egna, utan även hos andra potentiella sympatisörer.

Var finner vi framtiden för svensk konservatism? Den finns hos KDU och nätverket FFFF. Men då gäller det för Kristdemokraterna att anpassa sig till detta nytänkande. Man är en del av konservatismen och uttalanden som ”verklighetens folk” räcker inte. Principprogrammet är bra. Det finns en nykonservativ trend bland unga som kan bli bestående. Partiledaren Göran Hägglund är populär, sympatisk och kompetent. Unga ledare som Charlie Weimers, Ebba Busch och Sara Skyttedal gör ett utmärkt jobb i media.

Nu behöver Kristdemokraterna bara bli mer konkreta genom att satsa på några få viktiga budskap. Det finns goda möjligheter att bygga en kärna av socialkonservativa och till och med libertarianer som insett att majoriteten av befolkningen ägnar sig åt annat än vad teknokrater vill tro.

Konservatismen får inte endast bli ett sinnesläge. Idéerna måste sammanfogas och förhoppningen är att de utmynnar i praktisk politik. Kristdemokraterna bör utforska följande. Slopandet av LAS, en sammanföring av arbetslinjen och integrationspolitiken, upprustning av miljonprogramsområdena, möjligheten till sambeskattning för makar, avskaffandet av fastighetsskatten, värnskatten och TV-avgiften, fler patrullerande lokalpoliser, att brottsoffrens behov sätts i centrum och förhållandevis hårda straff för personbrott och speciellt kännbara för vålds – och sexualbrott, utformandet av en borgerlig jämställdhetspolitik och stöd för kvinnor internationellt genom bekämpandet av mödradödlighet, ett stärkt försvar skilt från internationella insatser, ordning och reda i skolan men ej en förlegad katederskola utan fokus på livslångt lärande och individuella behov anpassat till dagens samhälle, driva avskaffandet av Riksdagens kvittningssystem och vitaliseringen av demokratin genom slopandet av spärren i personval, samt avdragsrätt på donationer till ideella organisationer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

Jag har placerat min blogg i Stockholmbloggkartan.se!

3 reaktioner på ”Kristdemokratins framtid

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s